Kontaktannons
Tjingeling!Jag är en tjej på snart 25 jordsnurr * som söker Dig som reskompis till en utlandsfärd någon gång 31 maj-19 juni 2008, 18-30 augusti 2008, 22 december-5 januari 2009.
Temat på resan är upplevelse / sola / ta det lugnt och inte temat festa till soluppgång / ligga under parasoll hela dagen efter med solglasögon på.
Jag som kanske kan bli Din reskompis är gladlynt, ganska snäll och lite morgontrött. Var nog alla egenskaper... eller nej... innan jag lärt känna Dig kanske jag verkar lite nervös och stel men det går över om Du har lite humor så vi kan skoja lite med varandra :) Om Du har tid och lust att åka någonstans med mig de datumen här ovanför skulle jag bli väldigt glad. Vill Du åka några andra datum kanske det också går att fixa förresten... inte i sommar iof men till hösten.
Har funderat på att åka själv om ingen reskompis hittas (även om några kanske kommer tycka jag är lite knepig och underlig då) men det skulle liksom kännas så mycket roligare med sällskap!
Det är inte direkt så att jag tror att Du kommer nappa men ifall så skicka ett mail på [email protected] (snälla döm mig inte på den fjortisadressen) eller ring för guds skull om Du redan känner mig.
*snyggt uttryck, verkligen ; )
Irländsk varghund...
... snäll men skräckinjagande... hmm... känner att valet av bild blev lite förhastat... tänkte nämligen skriva lite om vår nya föreläsare, och han är ingen hund... alls. Attsingen vad dumt det blev då...Mmm, mina medsystrar och jag har idag börjat en ny kurs som heter Folkhälsa. Tror att jag redan läst den men orkar inte riktigt att ta tag i att försöka få den tillgodoräknad från tidigare studier. Dessutom har jag ingen hobby som isåfall kan fylla alla veckans många timmar i fem veckor. Kan ju iof skaffa en ny hobby men ja... då hinns den ju inte med senare kanske.
Får gå folkhälsa en gång till helt enkelt, har ju ingen dött av liksom.
Iallafall, vår nye föreläsare är från Irland och ser ut som (är?) en irländare jag och mina väninnor träffade i Ayia Napa för sex år sedan. Han bodde på balkongen ovanför oss och vi tyckte det var mycket kul att prata med honom när vi förfestade och när vi kastade boll till varandra i poolen. Han tyckte nämligen inte att det gjorde något att man tilltalade honom på svenska (fast han inte förstod något av vårt språk) och det var iallafall jag väldigt nöjd med. Han såg jättekonfundersam men ändå glad ut när han inte förstod vad vi sa. Så nu till saken som var anledninen till att jag skrev det här inlägget och det är att jag tror att han vill ha revanch för att han inte hajade (och pappa haj... do do dodo dodo do) språket då. Han vill lära sig svenska så att han ska kunna förstå oss om vi träffar honom igen. Det måste vara så... för han var liksom väldigt lik den där killen vi kallade "Irish" på vår kulturresa. Rödlätt, lite rundlagd och med seglarskor.
Hujedamej...
Det är söndag, klockan är 17.16 och vill bara meddela Dig att allt har löst sig här nu. Mitt msn fungerar igen!!!Mina två systerkompisar var här och fikade förut och när dem sen gått hem blev det som vanligt väldigt tomt i lägenheten här och såklart ville jag sätta på msn då... men det gick inte. Fick ett felmeddelande av datorn där det stod att jag hade fel lösenord, men det var inte fel lösenord! Eftersom det är på det viset att msn är min allra bästa kompis och speciellt på söndagar fick jag därför en liten chock och tyckte till och med under några sekunder att var lite svårt att andas. Men nu är alltså allt bra igen... efter en timmas letande i msn-hjälpguiden (det var ovanligt svårt att fixa detta så tipsar Dig om att ha en alternativ e-postadress att skicka nytt lösenord till om msn skulle få för sig att glömma av Din adress helt plötsligt).
Veckans Lycka
Åååååååhh ingen mera biomediciiiiiiiiin. Jippie! Tjihoe!Gjort sista tentan nu i det och ska aldrig mer göra något sånt därnt okul i mitt liv mer... bara ligga och sola på balkongen min och dricka goda fruktdrinkar med paraply och rosa sugrör i. Det kommer gå jättebra ;o)
Kommer ägna de närmaste dagarna åt att planera hur min balkong ska se ut i sommar, det känns lagom ansträngande just nu...aahhh... :)
Veckans Fobi
Våren... Den årstid som annars är så skön och grön och lite varm sådär... Som ska väcka liv i en igen så att energi finns till att hitta på en massa kul saker under årets bästa månader juni, juli, augusti. Tycker väldigt mycket om våren på alla sätt, och från och med nu är därför mina senaste vårar borttrollade... de finns inte mer... poff. Åhh... nu känns allt bättre... :)På torsdag... från och med på torsdag klockan 12.30 är det leva som gäller igen för mig, glömt bort det under några vårar nu och det är dumt... för leva bör man, annars dör man... eller blir en isbit iallafall...
Vår 2006: Affärsredovisning och Kalkylering
Vår 2007: Anatomi och Fysiologi 1 och 2
Vår 2008: Patofysiologi och Farmakologi
Vad har Du gjort de senaste vårarna? Samma som jag?
Så osmart av mig...
... att här skriva om sjuksköterskestrejken... när jag faktiskt inte är så insatt. Men hade tyvärr inte så mycket att göra nu när tv-programmet var slut och kvällen lite för ung för att lägga sig i sängen och titta på hemladdade avsnitt av min favvoserie (efter Michael-serien då förstås!) med fyra tjejer i huvudrollen. Iallafall... den här strejken... kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den egentligen. Vad tycker Du? Såklart vill väl alla ha högre lön för att kunna köpa en bärbar dator, åka till Vietnam samt kunna sitta i mycket kitchiga och fina balkongmöbler i brunbetsad massiv akacia. Eller det kanske inte alla alls vill förresten... Tycker då visst att sjuksköterskor är värda högre lön... men vad händer när man ger sjuksköterskor högre lön? Då vill andra som jobbar inom den offentliga sektorn också ha högre lön, lärare till exempel som inte tjänar mer dem som det är nu. Och varför skulle dem inte få det, nu igen? Hmm... för att en sjuksköterska nu ska tjäna på sin egen löneförhöjning måste den vara ganska stor för att allt det gottiga inte bara ska gå tillbaka i skatt och eventuellt förlorade bidrag. Tror det är så iallafall... för det har en vithårig farbror i Kalmar sagt.En helt vanlig söndagsfundering
Idag är det söndag och sista söndagen på väldigt länge som ägnas åt pluggande hoppas jag. Gud har sagt att man ska helga vilodagen och det har det blivit lite dåligt med på sistone här i mitt lilla liv. Har brutit mot hans regel så att säga. På torsdag har min klass och jag den allra, allra sista tentan i biomedicin och glädjen över detta är alldeles fantastisk eller rent utav underbart härlig. Sjukt skönt som en sjuksköterska skulle sagt. Att läsa biomedicin är som att bo i en glaskula pluggandes hela dagarna medans folk runt omkring en gör roliga eller halvroliga saker. Inte att rekommendera alltså, men är det vad som krävs för att få jobba med något spännande så får det väl gå då. Tänkte iof att det här yrket inte ska bli för nervpirrande för mig så nu har jag bestämt mig för att läsa Gynekologisk och perinatal omvårdnad (se punktlista nedan...) nästa termin istället för akutsjukvård som säkert de flesta andra kommer att välja (?)... Att kunna lite akutsjukvård är ju såklart något alla har nytta av men vissa har bättre psyke än andra utan att nämna några namn på olika psyken. Hmm... japp nu ska jag göra en liten kladdis o vispa lite grädde för snart kommer en tjej från trollhättan (obs! viktig info) och då ska vi förhöra varandra och det går inte för sig utan kladdis och grädde. Inte på en söndag iallafall :)- Det nyfödda barnet
- Familjeplanering
- Kvinnors allmänna och reproduktiva hälsa
- Gynekologisk omvårdnad
- Normal graviditet och förlossning
- Sexologi
- Sexuellt överförbara sjukdomar (STI)
- Etiska frågeställningar kopplade till familjeplanering och sexologi
Men herregud hur kan en så stor björn...
... klättra upp i det där lilla trädet? Sitter här och gapar bara... jösses alltså, vad håller det lilla livet på med?!Ibland när man sitter och läser (har tråkigt med andra ord ordade) på bibblan och bestämmer sig för att ta en liten fikapaus kan "småsaker" som den här björngrejen verkligen få en att tappa hakan...
(bild lånad av en trogen (?) Expressenläsare från just Expressens hemsida)
Längtar efter dig Michael...
... orkar inte vänta längre på nästa myskväll tillsammans med Dig... Förstår inte vad det är som händer... eller jo lite gör jag väl det men ändå inte. Hur lång tid kan det ta det här egentligen... Ska aldrig mer klaga över att 50 minuter är kort... lovar... på hedersord...
Snälla kom tillbaks Michael, det går inte det här för mig... hade det ju så bra tillsammans ju... eller hade vi inte...?
... för min skull...
... snälla...
Veckans Lycka
Nu är det såhär att det är en tékopp på bilden med massa olika sorters tépåsar i (5). Du skulle kunna tro att denna veckans lycka är att dricka té. Det är inte alldeles fel men inte riktigt rätt heller, även om té likt Din, också blivit min nya favoritdryck. Böt favoritdryck från kaffe till té för tre veckor sedan för att jag oroades lite av att det svarta guldet faktiskt inte är så jättekäckt för hjärtat då man dricker tre koppar eller fler per dag. Men, också för att min fula kaffebryggare passar bättre i garderoben och att té faktiskt är sjukt gott. Tésorten Mareld till exempel (som Winnerbäcklåten fast i téform alltså). Hmm... tappat bort mig helt nu, veckans lycka skulle ju inte vara att dricka té. Det är något annat som är veckans lycka. Ett tentaresultat. Det gick vägen för mig, och för Dig med hoppas jag? Gick även lite mer vägen än jag vågat tro, så nu är det omöjliga betyget för mig tydligen inte längre omöjligt. Bestämde när jag såg betyget att jag inte skulle skriva om det här för att Du kanske skulle störa ihjäl dig och tycka att det är skryt att skriva om sånt. Men ibland blir man ju så glad för saker, och det är så himla svårt att hålla sån glädje inom sig då. Liksom. Det är tyvärr lite grann så att när Du och jag är oglada eller kanske mycket oglada så vill vi inte höra om lycka alls för då är vi rädda för den. Men man måste få vara glad och verkligen visa det ibland, eller ofta. Går inte att leva annars.
Veckans Fobi
Det är en sak som jag alltid är rädd för på morgonen när jag går till biblioteket och det är ljud. Promenerar till biblioteket för att det ska bli någonting läst, till skillnad från vad det blir om jag stannar hemma, då städning och annat hemmafix på något sätt alltid kommer före läsning, vare sig det behövs eller inte. Väl i biblioteket i det tystaste rummet som passande nog fått just namnet "tysta rummet" vill jag därför att det ska vara tyst. Inga ljud alls helst. Idag fick jag dock nästan panik när en kille smaskade på sitt äpple på ett sätt jag aldrig någonsin hört tidigare. Det lät så högt och så konstigt. Som om personen i fråga gjorde allt vad han kunde för att störa oss andra därinne. Förstår inte... hur kan man få till såna höga ljud genom att bara äta ett litet äpple?För att inte dö av störning (vågade naturligtvis inte säga till herrn i fråga) passade jag på att ta en liten facebook-paus uppe i ett datarum. Skönt att slippa äppelätningen tänkte jag, tills två killar slog sig ner och började äta på varsitt rismellanmål. Det var inte vanligt ris utan ett annat slags ris som satt ihop i klumpar och det lät ännu högre än när äppelmannen i tysta rummet åt sitt äpple, när de tuggade. Vet att man inte ska störa sig på småsaker men det här är ingen småsak, det här är allvarliga grejer. Överallt på biblioteket sitter lappar med en vädjan till folk att vara så tysta som möjligt. Låt det även gälla vid måltidsintag... vänligen men bestämt.
Det finns en sorts lärare...
... den sorten lyckas få sin publik intresserade vare sig de från början är som uppslukade av ett ämne, eller inte. Denna sort är också väldigt måna om att det dem säger verkligen går in i åhörarnas huvuden. Då detta är något de anser viktigt frågar de med jämna mellanrum om publiken förstår vad de precis sagt, och passar samtidigt på att slänga ut lite frågor till publiken här och var som en extra dubbelkoll. Då det vankas tenta ställer denna sortens lärare frågor som studenterna kan komma att ha nytta av i sitt arbetsliv, och vill absolut inte försöka "sätta dit" någon. Den här sortens lärare brinner förmodligen ofta för sitt ämne eller sina ämnen, men för att inte brinna upp vill de sprida sin kunskap. Lärare av den här sorten bryr sig om sina studenter och har därför övat och övat i det oändliga hemma framför sin hallspegel, för att få den härliga karisma som behövs för att nå ut med sitt budskap ordentligt. Samma sorts lärare som denna sorten använder flera olika utlärningssätt i en och samma föreläsning. Exempel på dessa är powerpoint, overhead, rita på tavlan, utslängning av frågor etc, för att de insett att alla studenter är lika olika som dem är lika i inlärningssammanhang.
En utav den här sortens lärare har jag som lärare, och det är alltid lika intressant att gå på hennes föreläsningar(brukar annars tröttna efter en timma och istället sitta och fnittra med klassisen bredvid).
Att hon förutom att vara superduktig på att föreläsa dessutom är sjukt vältränad för sin ålder (tjejtanten är runt 60 lite tillhöftat), ser oförskämt bra ut för att vara i samma ålder som anges i parentesen, är jättebrun och har massa skinn på sin näsa, gör att jag nästan blir lite kär i henne... Eller skulle iallafall vilja vara henne när jag blir runt 60. Likadan åtminstone.
Det var en kock...
... som ringde till mig imorse klockan 7 och frågade om jag kunde hoppa in lite snabbt och jobba (inte istället för honom alltså utan jobba med mina uppgifter där). Klockan 7 är en väldigt tidig tid om man inte är kock och därför minns jag bara att jag sa att jag inte kunde jobba idag för att det behövdes läsas lite. Minns också att jag tydligen behövde läsa hela veckan och inte kunde jobba några andra dagar han frågade om. Har värsta dåliga samvetet för det uttalandet nu, men det känns på tok för pinsamt att ringa tillbaks och säga att jag bara var trött och lite sur för att han väckte mig imorse, och att jag visst kan jobba andra dagar. Kommer förmodligen tänka på detta hela dagen nu så det inte går att läsa något om mediciner alls ur boken, men det kan jag gott ha för jag blev så sur imorse!
Ibland när motivationen tryter som student...
... måste man tänka framtid. Det är få sjukhus som glatt tar emot en halvutbildad sjuksköterska med öppna armar. Jo... det skulle dem kanske göra, men jobba hos dem får varken jag eller någon annan i min klass göra ännu. Det är för tidigt. Går inte. Men önskar att få göra det nu, alla veckans dagar. Kompisar runt omkring mig börjar bli klara med sina utbildningar och därför känns det just nu lite sådär det här med att läsa. Tröttnat på kåren för länge sen, så även tysta rummet i biblioteket, bo i en studentlägenhet, jobba hela somrarna och längtar intensivt efter känslan av att göra någon "nytta", få lite semester på somrarna, en fritid att helt fylla med fritid, en lägenhet med ett kök och ett rum som inte är i samma rum. Allt det där Du vet man har när man är vuxen. Superdumt att klaga, vet det. Finns de som har det värre... studenter som precis börjat läsa till läkare till exempel, de har massa år som student framför sig. Fast det är ju mest personer som har 20.0 som blir läkare i och för sig och de (Du?) gillar ju att läsa :)Skrållan har lärt sig säga pappa
Äntligen har de kommit, dockor som kan säga pappa, haha. Har aldrig någonsin tänkt på det innan men alla Skrållor (dockor som kan prata) säger ju faktiskt mamma allihop. Eller vissa säger ju annat också men inte något som har med någon av föräldrarna att göra. Skrållan på bilden till vänster är även klädd i gult och grönt som är sk "könsneutrala" färger. Ganska spännande att läsa om genus och så men får ibland för mig att vissa tar det här med färger, leksaker och kläder liiite för långt. Alltså... kan man inte låta alla få göra som de vill. Måste det bli en så hetsk stämning? Tycker man rosa är snyggt köper man rosa, diggar man blått tar man det. Gult om man känner för att variera sig lite. Vem är det som har bestämt att det ska ligga en massa värderingar i vad man leker med och har på sig för kläder. Låt småfolk och deras föräldrar göra som de vill tycker jag. Eller hur känner Du?
Veckans Lycka
Det tog två halv-eftermiddagar men nu äntligen har jag hittat dem, mina nya lågskor :) Det är fakiskt inte så konstigt att det tog sån tid för det är nämligen något fel på mina fötter. Inte på längden, men på bredden och höjden. Alla vårskor a la Converse man kan tänka sig är just antingen för breda eller höga. Kanske någon som trampat fötterna och klämt dem i en dörr när jag var liten, som jag inte minns... Nåja. Nu står skorna här precis nedanför och vi ska ta en första premiärtur till Billingen. Alltså vi ska inte bestiga Billingen utan mest gå runt och titta lite i bostadsområdena där uppe, fram och tillbaks, fram och tillbaks och lyssna på melodifestivallåtarna (eller alltså de är i min mobil så kanske får lyssna på dem själv utan skorna) När vi kommer hem blir det värsta bästa tv-kvällen, massa grönt & rött té, blåbärsjuice, mackor med makrill i tomatsås och sen Michael Scofield-tittning. Hoppas det hjälper mot en förkylning som nästan bröt ut imorse, annars får det bli lååångbastu imorgon... men då får inte skorna följa med.