Det var en kock...
... som ringde till mig imorse klockan 7 och frågade om jag kunde hoppa in lite snabbt och jobba (inte istället för honom alltså utan jobba med mina uppgifter där). Klockan 7 är en väldigt tidig tid om man inte är kock och därför minns jag bara att jag sa att jag inte kunde jobba idag för att det behövdes läsas lite. Minns också att jag tydligen behövde läsa hela veckan och inte kunde jobba några andra dagar han frågade om. Har värsta dåliga samvetet för det uttalandet nu, men det känns på tok för pinsamt att ringa tillbaks och säga att jag bara var trött och lite sur för att han väckte mig imorse, och att jag visst kan jobba andra dagar. Kommer förmodligen tänka på detta hela dagen nu så det inte går att läsa något om mediciner alls ur boken, men det kan jag gott ha för jag blev så sur imorse!
Ibland måste man faktiskt få säga nej! Men det är så himla jobbigt när de ringer på morgonen sådär och man knappt vet var man är. Väldigt populärt bland rektorer på skolor man står på inringning till t.ex.
Mm.. kan jag tro, inringning is not the shit
Upp med hakan, han ringer igen! Å förresten.... läsa? Det svåra är att komma in, ut kommer man alltid på nåt vis. Omvårdnadsteorier är till för att skrotas!
;-)
Keep up the good work, kid!
/Tony
Ja det gör han nog kanske :) Skrota omvårdnadsteorier... ja kanske. Det bästa är nog att skapa sin egen omvårdnadsteori genom att plocka ut den gottigaste etiken & moralen från det teoretikerna har att säga, snarare än att kunna deras teorier utantill (som man måste kunna på vissa tentor).