e l v a k a f f e . b l o g g . s e

Gör på ett ungefär vad som helst...verkligen vad som helst för att slippa denna dumma kurs vi nu läser. Bokföring hit o redovisning dit! Meningslöst... Vem bryr sig?! Sitter med en liten skål nötter (valnöt, cashew och pistage...by the way) som tröst...ska nämligen ägna hela kvällen åt dumma konton o andra oviktiga saker. Inte till att gå ut på krogen och ha skoj som de andra barnen...eller ja, barn och barn...vi är ju inte barn längre vi i min ålder. Uppenbarligen kan vi inte var det för barn kan inte få barn, men de som jag tycker är barn får barn... En del pojkar och flickor som gick på samma skola och kanske rentav i samma klass som mig för några år sedan, de har redan barn. Min hjärna kan inte ta in det... Svårt att förstå men ändå ganska naturligt. Kommer från en småstad, finns mycket lite att göra...om man inte skaffar barn, då blir det kanske lite roligare... Nämen gud så det överdrivs här mitt i all text, är ju inte min mening att klanka ned på någon... Men det är inte lätt att bli vuxen och fundera över viktiga saker...

Ska plugga vidare nu...annars säger väl snart min inre röst att: "Näe unga fröken Elvakaffe, ingen utgång imorgon"... Det vore en ren katastrof, minst sagt... Måste ju hitta en man som kan lära mig bokföring, så det inte blir total misär på tentan... Sen om han är snäll och så kan han kanske, kanske få hålla min hand på långa söndagspromenader vid vattnet:)



 

Titta på boken ovan, visst känner du ett direkt sug efter att få läsa den? Inte? Precis så tänkte jag idag då vår föreläsare informerade om kursen jag och mina vänner ska ägna de kommande fem veckorna åt. Samtidigt som "Föreläsaren med lååång gylf" berättade om Affärsredovisningskursen fylldes armarna mina av små, små prickar, såna där rysprickar du vet. Sådana kan man få av olika anledningar, obehagskänsla är en. Känslan uppkom då inte av föreläsarens gylf, som nog var lång alltid, utan av kursens mäktiga innehåll och det otäcka faktum att 70% kuggar på den på första försöket. Gylfen som satt på föreläsarens byxor valde jag att noga inspektera endast för att överleva. Bättre att ha ett litet problem att koncenrera sig på så blir det stora problemet lite mindre...

Affärsredovisning är ett väldigt abstrakt ämne, de saker man ska lära sig bara är så och det går icke under några omständigheter att undra varför, då får man nämligen svaret därför. Nåja, efter två "därför-kurser" nu i vår kommer det gå att ifrågasätta saker och ting igen. Vad det nu ska vara bra för vet jag inte, men det känns positivt.

Ska kila iväg till vardagsrummet (tykna kommentarer undanbedes vänligen men besämt) och min ej så överdimensionerade säng nu. Åhhh...den är så liten. Why, God, why? Den 28:e juni kommer IKEA till Kalmar, då blir det till att köpa en 1.20-säng med mjuk madrass. Kommer iof att känna mig ytterst elak då mot min gamla 80-säng. Den har liksom varit som en mycket trogen vän, som trots mycket klagomål låtit mig sova i den natt efter natt i snart 1,5 år nu. Det kan man kalla kompis det! 

Ps. Föreläsaren som omnämns i texten hade i verkligheten på sig ett par byxor med normallång gylf, dock har författarinnan valt att spetsa historien lite för att säkert hålla kvar sina läsare. Ds

Var det här? Var det här som Ludvig XIV bad sina landsmän importera all världens godsaker? Choklad, frukt, mandlar och nötter. Var det här han sedan avnjöt dessa delikatesser? Näe, det kan det ju inte gärna ha varit... Vad är det då för speciellt som har hänt här där bilden är tagen...? Från översta våning på hopptornet var det någon som glatt skuttade ut i luften två gånger under en och samma julidag i somras. Den personen (troligtvis en kvinna) måste ha varit väldigt modig, eller är modig. Det ser nämligen ut att vara en lång bit till vattnet där uppifrån 10:an enligt relativt säkra källor...

Idag är det fredag, veckans näst roligaste dag näst efter gottepåsedagen lördag. Just denna fredag hade jag, unga fröken Elvakaffe två uppgifter. 1. Vara personlig coach åt Sara då hon utförde sin veckohandling, 2. Följa med under rundvisning på det företag jag ska börja jobba på, samt gå ut och äta med de nya jobbarvännerna efteråt. Den sistnämnda uppgiften denna fredag lyckades jag till 50% med. Tiden då rundvandringen med chefsingen och de andra skulle starta var klockan tre...

Unga fröken Elvakaffe var inte ens i närheten av att hinna till den, hon hade missat den lilla detaljen att kolla upp lite mer noga vart just detta företag låg. En halvtimma innan utsatt tid (det är goooott om tid...) traskade hon glatt iväg med karta och skärpt orienteringssinne. Hörde sig efter med förbipasserande längs vägen så i alla fall väderstrecket skulle vara rätt, det var det också. Det visade sig dock vara längre än hon hade trott till platsen hon skulle, ungefär dubbelt så långt faktiskt. Gruppen väntade först tio minuter efter utsatt tid, sedan tio minuter till. Sedan inte mer alls. De väntade inte längre än så, rundvandringen började ändå. Samtidigt bland industriområde efter industriområde frågade unga fröken Elvakaffe vart det företag hon var på väg till låg. Alla sa olika och skickade henne runt till diverse platser. Dessutom pratade alla den släpigaste av släpiga Kalmaritiska som inte går snabbt att höra sig igenom (jo hon är såklart ändå tacksam för att de trots allt ville hjälpa till). Ingen verkade veta vart företaget egentligen låg, ingen utom en slutligen. Den personen visste och undrade samtidigt om hon ville ha skjuts. "Nej tack, jag går, det är ingen fara". Dumt var det att svara så, 20 minuters vandring genom industriområden hade sparats om den skjutsen genomförts. Väl frammen i alla fall, 40 minuter för sent och med mer skam i kroppen än en katt som just vält en blomkruka, då ringde hennes nya chef  "Rutiga skjortan" och sa att det skulle dröja 20 minuter tills gruppen kom tillbaka till starten jag befann mig vid. Företaget var tydligen ganska stort. Konstigt... Elektronikgrossistföretag, är dem stora?! Nåja, efter 20 minuter kom sen gruppen med hennes blivande arbetskamrater. 13 pojkar, två tjejer. Tog i hand och presenterade sig gjorde hon för dem alla medan chefen informarade dem om att det var hon som var hon. Efter ihandtagandet var det tydligen dags att åka till centrum igen, samma väg som det för unga fröken Elvakaffe just tagit en timma att gå. Väl framme gick alla till en restaurang och åt lite mat och pratade kallt, sådär du vet som man gör då ingen känner ingen och alla är nervösa, trevligt men stelt. Blev ingen rundvadring för unga fröken Elvakaffe idag, men inget gör väl det, för: "jag hoppa ned i en bottenlös brunn, man ska va med om allt för o få mål i mun" / Lars W. Så det så!

 

Imorgon är det fredag, dagen då jag o mina klassisar får reda på om vi klarat tentan i marknadsföring eller ej...det är därför nervöst nu, mycket nervöst. Många nervösa studenter är vi, kanske borde man starta en nervöshanteringsgrupp som kan fungera ungefär som A.A, fast för nervösa och inte alkoholister. Iof är de största alkoholkonsumenter (och därmed dem som med störst sannolikhet också drabbas av alkoholproblem senare i livet) just studenter. Kanske nervösa studenter med kommande alkoholproblem är den målgrupp man borde satsa på. Vill egentligen inte skriva om marknadsföring nu (eftersom jag glatt kan erkänna att det som lyckades fastna i huvudet inom ämnet inför tentan förra veckan nu är borta som en vind...gone with the wind liksom) men snacka niche-marketing isåfall!

Ikväll ska jag träna, kommer därmed att missa "Du är vad du äter" på trean... Känns otroligt jobbigt men vad gör man inte för hälsan och för att erhålla den rätta strandlooken inför sommaren.
Sommaren ja...vart är den förövrigt?! Termometern utanför min lya står på kyliga -1 grad Celsius, detta borde vara straffbart den 23:e mars i vårt växthuseffektdrabbade land... Men inte, vädret kommer undan lika lätt som en småsnattare på Konsum. Världen är orättvis. Inte helt rättvist är det heller att vissa har bil, dock så inte jag. Då jag var och storhandlade på ICA (man får ju inte missa bonusen genom att vara otrogen med t.ex Konsum!) tidigare idag råkade det bli för ganska många hundringar, inte för en stor barnfamilj kanske, men för en stackars svag-och utan bil-studentska som jag. Kassarna med mat och andra behövligheter vägde 300 kg!!! Dessutom, det minst bästa av allt, den ena bärkassen dog när jag packat ned allt i tyngdhetsordning och skulle börja traska hemåt. Den bara dog kassen...handtaget sprack. Till och med kassörskan såg ledsen och lite besvärad ut när jag helt sonika fick packa om all mat och andra behövligheter i en ny kasse... "Stackars dumma student" tyckte jag mig höra i kön bakom mig. Kanske var fel men litar dock till fullo på mina små öron...

Lille söte Måns gjorde det, han vann Let´s Dance! Är så stolt över honom...att han kan dansa så fiiint, så duktig, så duktig...och mooodig.

Mmm...det var det om det, här kommer en västgötsk text om vad jag hittat på idag (utomsocknes vänligen avböj från läsande).

Klocka nie på ett ungfär rengde telefonen men dä va ingen aen i anre ännen så en fick la förmoda att dä va klocka som va ställder. Ettersum en i dä här hushöllet brukar äta havvregrunsgröt rätt su ofta på möra va en la lite sådäringa wilder and crazy ida när en toka tet mä sun där moderner vaniljyoghurrt o muschli. Dä smackte rä! Ettersum en har tenta denna veka på onsda ble dä däretter te å plugga i böckera, longsamt, men va gör en inte för betygen å framtia, en sa le nutt jobba mä å då kan en la´nte kumma tomhännter te ena arbetsintervju. När en hade lässt ena bra stunn där i sänga kändes dä som ögena sulle trella ur så då tog en la sig ena lita paus för å äta medda. Ida var det pastasallad med sunadäringa fullkornsspiralmakaroner, paprika, majs, gurka, tonfisk, å te dä lite sös (äller dressing sum en del kallart). Dä smackte la men goare har en la ätit kanske. Kaffe ble dä la sen ja, bröggekaffe, det gör ju ont i hele kröppen utå kokekaffe, vill en ju inte utsätta seck för terekt. Resten utå dan har dä bara vart te å läsa å läsa, trökit men va gör en inte sum sagt. Hä, hä...ha, ha, ha...nu ä la klocka sju å dä burgar la bli dags å plocka ihop träningsklära för å traska bört te Fresskis å Svettis, en vell ju´nte kumma fursent.

Vet inte, har egentligen ingen aning om varför jag valde just den här bilden till bloggen denna sena, mycket sena måndagskväll. Tänk om herrn ovan har för vana att läsa bloggen min...hur ska jag någonsin kunna förklara bildvalet då?! Berätta sanningen kanske. Hittade bilden föreställandes moderaternas ledare på Aftonbladet, tänkte använda den som bakgrundsbild på datorn...men ändrade mig raskt då en varningsruta kom upp och helvetesmaskinen (inte bara Linus-Ida i Madicken får använda det ordet) låste sig. Fredrik Reinfeldt kommer aldrig att kunna leda Sverige då han inte ens tillåts vara bakgrund i en dator. Eller var det just det faktum att han då skulle hamna i bakgrunden som var problemet...kan det möjligtvis vara så att han inte platsar där i skymundan utan behöver komma fram och stå i centrum en tid framöver...?

Idag har jag varit på en anställningsintervju. Sådana förhör kan liknas vid en dejt. Det kändes dock inte som en dejt när vi satt där, jag och "Rutiga skjortan". Det var så han hette, chefen på företaget jag igår så snällt och duktigt skickade ett mail till och bad dem välja mig. "Rutiga skjortan" sa att personen de sökte skulle vara flexibel, kunna ta egna initiativ, vara lite av en ledartyp och förmå samarbeta väl med sina medarbetare. Ungefär hälften av de fyra för "Rutiga skjortan" så viktiga sakerna tyckte jag passade väldigt dåligt in på mig, det berättade jag inte för "Rutiga skjortan". Istället nickade jag instämmande, log och försökte övertyga så mycket som bara gick på 30 minuter. Är väldigt osäker på om jag får det där jobbet, men skulle det ändå bli på det viset vore det mycket trevligt...behöver ett extrajobb. Vet du hur lite vi studenter tjänar egentligen?! 6900 kronor i månaden! Kan ju vem som helst räkna ut att det inte håller i längden. Skulle till exempel vara trevligt att kunna festa till det med en vinare för 70 kronor istället för de 60-kronorsviner jag och många andra klunkar i oss i nuläget. Nej, har inte höga krav...som student är det liksom lite tabu...

Imorgon är dagen innan unge herr Målare kommer och överraskar mig med tio röda rosor och en burk äggskalsfärg. Valde färgen äggskal till vardagsrummet, men sa bestämt till honom att jag inte ville ha de där små prickarna som finns på ägg, bara grundfärgen ägg...utan gulan och vitan, alltså skalet...inga prickar som sagt. Tio röda rosor...varför skulle han ha med sig det förresten?