e l v a k a f f e . b l o g g . s e

... snäll men skräckinjagande... hmm... känner att valet av bild blev lite förhastat... tänkte nämligen skriva lite om vår nya föreläsare, och han är ingen hund... alls. Attsingen vad dumt det blev då...
Mmm, mina medsystrar och jag har idag börjat en ny kurs som heter Folkhälsa. Tror att jag redan läst den men orkar inte riktigt att ta tag i att försöka få den tillgodoräknad från tidigare studier. Dessutom har jag ingen hobby som isåfall kan fylla alla veckans många timmar i fem veckor. Kan  ju iof skaffa en ny hobby men ja... då hinns den ju inte med senare kanske. 
Får gå folkhälsa en gång till helt enkelt, har ju ingen dött av liksom. 
Iallafall, vår nye föreläsare är från Irland och ser ut som (är?) en irländare jag och mina väninnor träffade i Ayia Napa för sex år sedan. Han bodde på balkongen ovanför oss och vi tyckte det var mycket kul att prata med honom när vi förfestade och när vi kastade boll till varandra i poolen. Han tyckte nämligen inte att det gjorde något att man tilltalade honom på svenska (fast han inte förstod något av vårt språk) och det var iallafall jag väldigt nöjd med. Han såg jättekonfundersam men ändå glad ut när han inte förstod vad vi sa. Så nu till saken som var anledninen till att jag skrev det här inlägget och det är att jag tror att han vill ha revanch för att han inte hajade (och pappa haj... do do dodo dodo do) språket då. Han vill lära sig svenska så att han ska kunna förstå oss om vi träffar honom igen. Det måste vara så... för han var liksom väldigt lik den där killen vi kallade "Irish" på vår kulturresa. Rödlätt, lite rundlagd och med seglarskor.