e l v a k a f f e . b l o g g . s e

Hmm... om en månad börjar skolan igen. Den sista terminen av alla sex terminer. Resan mot att så småningom bli sjuksköterska har varit minst sagt väldans upp och ner. Vissa dagar har jag kännt att mitt yrkesval är precis på pricken det jag är menad att göra, andra dagar har jag gråtit mig nästan överdrivet rödögd för att jag inte passar. Tror på ett sätt att det sistnämnda stämmer till viss del. Det är inte direkt så att jag är född till att ta hand om människor om man säger så, men med lite hjälp och mycket gissningar kan det nog gå vägen det här ändå. Anser liksom att min sorts uppväxt gjort att jag utrustats med empati som är alldeles jättenödvändigt för att kunna jobba med det här. Även om omhändertagande känns svårt för mig så tror jag att det går att "spela" tills det kommer naturligt. Kanske lät hemskt, men i min värld är det bättre att spela en omhändertagande roll än att spela sympatisk/empatisk. Finns inte det naturligt tycker jag man ska söka sig någon annanstans än inom vården helt enkelt.

Ska under den här sista terminen förutom att praktisera och skriva c-uppsats fundera ganska mycket på vart jag kan ta vägen i januari. Vart någonstans får man erfarenhet fortast möjligt för att sedan kunna nästla sig in på en vårdcentral? Vill liksom arbeta på en sådan i framtiden. Fullkomligt dyrkar personalens arbetstider, lite lättsammare sinne (helt baserat på en praktikplats... vet egentligen inte alls om det stämmer) och arbetsuppgifter. Uppgifter som sällan eller aldrig innehåller död. Eftersom hälsofrämjande arbete ligger närmast intill mitt hjärta känns liksom vårdcentral som det naturliga valet. Egen livsstilsmottagning på en privat vårdcentral (bättre betalt och en större känsla av att kunna påverka sin arbetsplats) kombinerat med 50 % tjänst på BVC vore liksom drömmen som minsann ska bli sann. Härlig dröm tycker jag men innan den drömmen kan uppnås behövs lite erfarenhet från sjukhus... sjukhus där folk kan dö.