Veckans Lycka

Denna veckan är jag kär i min kliniska adjunkt "Sigrid" och en liten femårig kille vid namn "Ludvig".
Sigrid och Ludvig heter i verkligheten någonting helt annat. Är inte kär i dem på det vanliga sättet man är kär i personer utan på min farmors kär-sätt som mer betyder tycker om. Till exempel kan man enligt min farmor säga "nej, den teveserien är jag inte så värst kär i" eller "den salvan har jag blivit så väldigt kär i".

Sigrid är kort, nästan svarthårig, söt, kunnig och pimpinette (stavning?). Mest hennes stil jag gillar. Cool liksom. Inte som en adjunkt brukar va. Mer hipp. För en stund sedan gick hon fram till mig i cafeterian och sa "tjeeenare" och stötte till mig lite i sidan. Hur många adjunkter gör det? Bara Sigrid.

Om jag är kär i Sigrid denna veckan är jag nog ännu mer kär i Ludvig. Han är ett mönsterbarn. Coollugn (sa till exempel inte ett knyst när jag satte en venflon i armen på honom.. sånt där plaströr man får sockervatten i Du vet..) och väldigt pratsjuk och med 1000 roliga frågor på lager. Han frågar de andra syrrorna vart jag är om han inte sett mig på en stund och det kan jag säga blir jag väldigt glad av. Tack vare honom och de andra barnen på avdelningen är jag inte alls rädd för barn längre. De är hur schyssta som helst ju och skulle någon inte vara det har jag kommit på världens bästa sätt att få dem på sin sida och det stavas PLAYSTATION. Bara att rulla in i barnets rum. Lovar att det fungerar =).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 0.91